Besviken är bara förnamnet!
För drygt ett år sen... eller snarare ett och ett halvt år sen så säger en kollega upp sig från jobbet och flyttar till Stockholm i hopp om bättre vardag och för att hon längtat tillbaka dit eftersom hon kommer därifrån från början. Efter ett år ungefär, alltså för några månader sen flyttade hon tillbaka till stan av olika anledningar och behövde då skaffa nytt jobb igen och kollade då om hon kunde få komma tillbaka och jobba extra på det gamla företaget.
Svaret: Nej, vi har som policy att inte återanställa personal som sagt upp sig.
Min spontana reaktion är att det inte riktigt stämmer överrens med min uppfattning men okej, jag kan acceptera det.
Idag fick jag i uppdrag att träna upp en tjej i kassan och ser till min förvåning, och glädje, att det är en tjej som har jobbat där tidigare.... som sa upp sig för drygt tre år sen!!
Alltså allvarligt!?!?!
Jag vill inte att den ny/gamla tjejen ska måsta sluta igen, jag har alltid gillat henne och trivs med att jobba med henne men uppenbarligen gällde inte den där policyn henne så varför fick inte den andra tjejen komma tillbaka?? Varför gällde policyn henne??
Nä jag blir så besviken och lessen och arg på de som bestämmer på mitt jobb. Hade de inte varit upptagna när jag gick hem så skulle jag ha pratat med dem så att de skulle få ge sin syn på saker och ting men nu får det ske, förhoppningsvis, imorn. För jag vill veta hur de tänker!