Min dröm...
”Jag hörde att sångerskan som sjöng här är spårlöst försvunnen. Det sägs att hon hade ett förhållande med ägaren som tydligen ska ha med maffian att göra.” Lynn pratade på medan taxin närmade sig baren de var på väg till.
”Jag måste-” Linda försökte göra sin röst hörd.
”Men vadå? Är det ingen som har sett henne?” sa Malin som om Linda aldrig sagt nåt.
”Jag ska nog-” försökte Linda igen.
”Nä, inte vad jag har hört, hon har varit borta i över ett halvår.”
”Ni får nog roligare om-”
”Kan du inte va tyst, Linda. Du ska följa med, du förlorade vadet och nu måste du fullfölja.”
”Men ni förstår inte-”
”Du har säkert dina orsaker men nu är det så här det är och det är bara att finna sig i.”
”Men jag kan inte-”
”Nu ska vi ha kul!” sa både Lynn och Malin när taxin stannade utanför Chix. De båda tjejerna fick nästan släpa ut Linda från taxin och motvilligt följde hon med dem in för att hänga av sig jackorna i garderoben.
”Kom nu!” Lynn och Malin hängde in sina jackor och gick några steg före Linda. I några ögonblick funderade Linda på att vända och springa därifrån men någon gång skulle hon bli tvungen att göra det så varför inte nu.
”Det kostar-” kvinnan som stod i garderoben tystnade och bara stirrade på Linda när hon tagit emot hennes jacka. ”Linda?”
”Hej.” svarade hon och log försiktigt. Vig som en katt hoppade kvinnan över disken och omfamnade sin bäste vän.
”Herregud! Jag började undra om du var borta för alltid. Åh vad kul att se dig!”
”Åh det är kul att se dig med, Cissi.”
”Vad gör du här?”
”Jag blev hitsläpad för att jag förlorade ett vad förra veckan.”
”Linda kommer du!?” Lynn vände sig mot henne från dörren.
”Vi får prata mer sen.” Cissi hoppade tillbaka in i garderoben och hängde upp Lindas jacka.
De tre kvinnorna gick in i den stora lokalen där det var ganska mycket folk. Linda kunde se att det på scenen där sångerskan hade stått fortfarande var riggat för bandet men där stod även en stor karaokemaskin. Bandet spelade en glad låt och det var flera som dansade på dansgolvet men de flesta satt i baren eller vid borden som stod utställda lite överallt.
Linda var den enda av de tre kvinnorna som upptäckte att det var flera ur personalen som reagerade när hon klev in. Även bandet såg henne snabbt och alla sprack upp i ett leende.
”Vi sätter oss där.” Malin började bana sin väg fram mot ett bord nära baren. De satte sig och Linda satt mest och tittade på alla människor som var där medan Lynn och Malin började kolla i drinklistan. Innan nån av dem hade bestämt sig kom en servitris fram med ett cocktailglas och ställde framför Linda. Utan att säga något gick hon sen bara därifrån. Linda såg mot baren och såg hur flera av dem stod och log mot henne. Sen lyfte hon glaset och då såg hon texten som var skriven på servetten. ’Kul att se dig. Bandet är redo’.
”Varför fick du en drink så där? Det måste va ett misstag.”
”Säkert.” sa Linda och fortsatte smutta. ”Men varför tacka nej.”
”Ja jag vill då ha en cosmo.”
”Jag också.” de började titta efter servitrisen igen.
Kvinnorna hann knappt få sina drinkar innan den första servitrisen kom tillbaka.
”De insisterar.” Malin och Lynn såg oförstående från servitrisen till Linda.
”Jag vet inte om jag kan.”
”De kommer kalla upp dig ändå.”
”Är han här?”
”På kontoret.” Linda vände blicken mot de mörka fönstren som hon visste gömde kontoret.
”Jag lär väl inte ha nåt val.”
”Du kan inte tro att du kan komma in hit utan att han upptäcker dig.” servitrisen gick iväg igen. Det tog inte många sekunder innan gitarristen i bandet tog till orda.
”Det är snart dags för karaoke men först har vi celebert besök och välkomnar Linda upp på scen.”
”Vafan händer?” utbrast Lynn samtidigt som Linda reser sig och kliver upp på scenen. Utan vidare förklaring börjar bandet spela och Linda sjunger för första gången på flera månader.
Hon går upp i sången tillräckligt för att inte upptäcka dörren som öppnas till kontoret och mannen som kliver ut och ser på henne.
När sången klickat ut rungar applåderna och de två kvinnorna sitter i oförställd förvåning och bara tittar på kvinnan som de trodde sig känna.
”Du kan sjunga!” utbrister de nästan i kör.
”Jag brukade-” längre kommer hon inte innan hon ser mannen som kommer mot henne. Hela världen försvann runt dem. Han kommer fram till henne och ser på henne några sekunder innan han milt tar hennes hand och för henne mot kontoret och avskildhet.
När han stängt dörren ser han en stund på henne innan han tar till orda.
”Du var borta länge.”
”Joe, jag-”
”Nej, jag vill inte höra några ursäkter eller förklaringar. Vad jag vill höra är vad jag kan göra för att få dig att komma tillbaka?” Det var det sista hon väntat sig.
”Tillbaka?”
”Vi behöver en sångerska, vi saknar dig.”
”Vi?”
”Jag.”
”Du behöver en sångerska?”
”Bland annat.”
”Bland annat?”
”Jag saknar dig.”
”Men du sa…”
”Jag vet precis vad jag sa och jag ångrar vartenda ord. Jag trodde jag gjorde vad som var bäst för oss men jag hade fel. Kom tillbaka.”
”Som sångerska.”
”Till mig.” han tog ett steg närmare och lyfte sina händer till hennes axlar och smekte henne ner över armarna. ”Vad ska jag göra för att få dig att komma tillbaka?”
”Kyss mig.” mer hann hon inte yttra innan hans läppar låg över hennes. Det var som att slå om en strömbrytare, hela kroppen pulserade på henne och hon lyfte sina händer och drog fingrarna genom hans hår. Hans händer låg mot hennes kinder medan han fördjupade kyssen. Det pirrade i hela kroppen och hon tryckte sig närmare Joe när hans händer gled ner till hennes midja och smekte henne vidare över ryggslutet. Hans läppar lämnade hennes för att nafsa sin väg mot hennes öra. Han pressade henne närmre.
”Jag älskar dig.” viskade han och nafsade på hennes öra.
”Joe.” suckade hon. ”Jag älskar dig med.” han lyfte upp henne och svängde henne runt i en cirkel innan han satte ner henne och gav henne en öm kyss. Sen tog han ett steg tillbaka.
”Betyder det att du är tillbaka?”
”Ja.”
Hihi.... jag hade rätt kul när jag skrev den... det var en sån där som spelades upp i fantiastin om och om och om igen fast i olika... ja vad ska man kalla det... varianter =)
Jag kommer nog aldrig kunna titulera mig som författare men jag har roligt i alla fall... detta är en av mina passioner, eller den allra största, som jag nog aldrig skulle kunna klara mig utan... oavsett hur dålig jag är hahaha
Vill ni läsa mer så säg bara till =) (Highly unlikely)
KRAAAAAM